Stefettvasan på 8:16:18

I fredags gick startskottet för Stafettvasan och vilken fest det var. Solen sken och det var runt -5 i Berga by, vid starten. Vi sov i en lånad stuga i Sälen och gick upp strax efter kl.06:00. Käkade havregrynsgröt med frukt o nötter, ägg, macka, kaffe och proviva. Åkte till starten med Inger som skulle åka vår första sträcka. Stämningen var på topp! Inger var på start fältet och var med på uppvärmningen och vi körde med utanför. Det var så kul och att det var typ 6 timmar tills jag skulle köra det gjorde inget alls.

Första sträcken går mellan Sälen till Mångsbodarna (24 km) och att stå där och vänta vid växlingen vid Mångsbodarna var otroligt spännande och lite nervöst. Nästa etapp (Mångsbodarna - Evertsberg)  kördes av Eva. Även den på 24 km. Allt flöt på så bra och det kändes som om allt gick väldigt fort. Vi övriga åkte i egen bil och vi hade innan funderat lite på själva logistiken om man klarade sig med en bil eller inte. Men vi beslutade oss för att det skulle funka.Vi ville ju alla se när våra lagkompisar kom till växling/ åkte iväg. Så det blev en bil. Allt flöt på tills sista sträckan. Min sträcka! Jag körde bilen och efter halva vägen till Hökberg så blev det bilkö.

Det slutade med att jag fick byta om i bilen, körande. Inte helt optimalt.. Väl uppe vid hökbeg ställde vi bilen mitt i korsningen och jag tog mina skidor och sprang upp till växlingen. Maria kom precis in och vi blev bara någon minut försenade. Min puls var uppe i taket av all stress. Men till slut kom jag iväg och körde på. Tills jag kom till dom långa utförslöporna där brakade jag av spår rakt ner i en slänt. Gissa om det var stressande. Det var snö till midjan så jag hade ett visst problem att komma upp till spåret. Jag kan tillägga att det var fler som ramlade där, men dom åkte inte av spår så långt som jag...haha.

Jag hade klister på mina skidor och täckt det med två lager med VR60. Min skidor var perfekta och det roligaste av allt var att jag hade vallat dom helt själv. Så det är jag riktigt stolt över. Visst det var bakhalt på vissa ställen men överlag så var jag nöjd med mina skidor. Jag hade enormt bra glid vilket gjorde att det gick väldigt snabbt i backarna. Jag är inte världsbäst på just backåkning men det gick bra och det blev bara en avåkning. Men om jag inte hade vart så stressad vid start så hade kanske även den backen gått bra. Vem vet.

Efter spåret så hade jag en lite hejar klack som dök upp efter 5-6 km. Det var en arbetskompis (Evas sambo) och hans två barn. Det var lite rörande att se dom men det gav en kick med energi. Jag körde på och allt flöt på så bra. Efter en mil i spåret så dök dom upp igen och hejade fram mig.  Det var kul att åka skidor! och vilken skillnad det var mot tjejvasan. Här fans det utrymme och spåren och det var perfekta spår.

Kl. 17:16 åkte jag in i mål i Mora. Det vara bubblade av lycka i kroppen. På upploppet så hade mor och far kommit för att se  min målgång och mamma hängde på mig en krans. Några meter senare så hör jag en kör av rop och där står mina lagkamrater med en ros som dom hänger runt halsen. Sedan var det bara att staka på av ren glädje över mållinjen. Jag skrek av lycka då jag kom i mål, vilket tydligen sändes  på storbilds tv.

Jag körde min sträcka Häkberg- Mora (19km) på 1:47 vilket känns som en rejäl revansch  på Tjejvasan.

Hur vi körde kan du se  HÄR 

Man måste äta när man är ute en hel dag

Team Clas Ohlsons IF efter målgång

När jag väl kom hem så väntade sambon med både middag och kyld champagne. LYX!!

Kram Sussi